Tesen går ungefär så här:

Äganderätten är en rätt att förfoga över det fysiska föremål man skapat intill den tidpunkt man avhändar sig det. Upphovsrätten är en rätt att med våld hindra andra att skapa samma och liknande saker, även efter det att kreatören avhändat sig en skapelse genom publicering.

Dvs, om jag ”äger” en skiva med upphovsrättsskyddad musik, så förhindrar statens (av rättighetslobbyn tillskyndade) våldsmonopol mig från att skapa digitala kopior och dela med mig till okända. Vidare förbjuder samma system mig från att ladda ned musik (och dela ut) som kommer från sk olaga förlagor (oavsett om jag faktiskt äger samma musik på CD).

Med andra ord, så inskränker upphovsrätten mig från att göra vad jag vill med det som jag enligt äganderätten ”äger”.

Nu är det ju inte så att man ”äger” själva musiken då man köper en skiva, utan man äger själva skivan fysiskt. Däremot kan jag inte göra vad jag vill utifrån den skivan, eftersom själva musiken omfattas av upphovsrätten.

Vidare finns mängder med exempel på hur upphovsrätten förhindrat skapande och kreativitet genom att begränsa handlingsfriheten för skapande av citat (samplingar), derivat (tribut och remix) och syntes (filmmusik).

Så jag tycker att Falkvinges linje med upphovsrätten som ett monopol i konflikt med äganderätten faktiskt inte är så dåligt. Det är i vart fall befriande att se på upphovsrätten ur fler än ett (äganderätt) perspektiv.

(p.s. Kolla också länkarna jag postade i ert första inlägg. Vad gäller Moglen och Lessig så har de båda hållt en hel del intressanta föreläsningar på ämnet. Exempelvis denna och denna från Wizards of OS)

Exempelvis ger det i princip juridisk rätt över andra människors handlingar och till viss del tankar. Det blir också egendomligheter som när två personer, oberoende av varandra arbetar med att göra en uppfinning, men en av den hinner före den andre med att registrera patent. Då får inte den andre använda sin egen ide bara för att någon annan, tänkt ut samma sak.

Framför allt handlar det i grunden om att ägande av materiella saker reglerar vem som bestämmer över användningen av en viss sak som det bara finns en enda av och som därför två personer inte kan använda samtidigt.

När det gäller en ide, så är det alltid obegränsad tillgång på den, den kan användas av hur många som helst på en gång, och det är därför omoraliskt att skapa en brist för något som till sin natur är oändligt, att förneka sina medmänniskor att använda den kunskap som inte förminskas genom att den används utan tvärtom genererar mera välstånd ju fler som använder den.

Det är ju dessutom så med kunskap att all ny kunskap bygger på gammal. Om tillgången på gammal kunskap är obegränsad så ökar chanserna för att ny kunskap ska skapas.

För många små företag är patentsystemet en utvecklingshämmare, man vågar inte utveckla för att man är rädd att omedvetet göra intrång i något patent man inte vet om, och att utreda ifall så är fallet kräver mycket pengar.

Jag tror att vi står inför en stor och bitter strid internationellt om immaterialrätten. I-länderna ser sin produktion utlokaliserad till låglöneländer, och det enda sättet för tex USA att behålla kontroll och att dra tillbaka vinster till landet är genom immaterialrätten. Därför utvidgas hela tiden tex det patenterbara området. Växter, djur, programkod osv.

Immaterialrätten begränsar människors rätt att använda den kunskap som finns i deras huvud till att göra det bästa av den situation de befinner sig i, och är därför ofta omoralisk.

Det här statliga monopolet på att använda viss kunskap motiveras med att det annars inte skulle vara någon som vill satsa på att utveckla ny kunskap. Jag tror inte så mycket på det argumentet, mycket av kunskapen utvecklas redan med offentlig finansiering, och den andelen skulle kunna öka.

Dessutom är det i praktiken så att tillämpningen av avancerad kunskap inte bara kräver kunskapen i sig, utan det är ett stort försprång bara ha de personerna som utvecklat kunskapen, och därför är patent inte nödvändiga för att ge den som satsat på kunskapsutvecklingen detta försprång konkurrenterna, det räcker med att ha de personerna.