Postat i: Uncategorized
Har inte hunnit ta upp de senaste dagarnas IPRED-debatt. En sak som fick mig att klia mig lite i huvudet är den anmälan som lämnats in mot någon som driver en FTP-server. André Rickardsson reder ut det idag:
Enligt uppgifter jag fått är denna FTP-server en privat server som kräver både tillstånd att använda och skyddas med lösenord. Därför är påståendet att ”verken tillgängliggjorts för allmänheten” fullständigt felaktigt. Eftersom ingen fildelning till allmänheten har ägt rum saknas därmed grund för ett informationsföreläggande.
Svenska Antipiratbyrån har i sin iver att få använda sina nyvunna IPRED tvångsmedel återigen använt sig av ”okonventionella” metoder i jakten på fildelare. Men till skillnad från myndigheter som står under demokratisk kontroll och har lagstöd för att använda okonventionella metoder, så har faktiskt upphovsrättsindustrin inte rätt att använda hemliga tvångsmedel. Även om de själva anser att de måste det.
…
På vilket sätt som utredaren har fått tillgång till FTP-servern redovisas inte. Eller som Henrik Pontén på Antipiratbyrån säger: ”Vi avslöjar aldrig våra metoder” (pcforalla.idg.se).
Borde inte rimligtvis den första fråga Antipiratbyrån får i intervjuer vara om de håller sig till lagen, och hur samhället kan veta det om de håller sitt arbete hemligt? Informanthistorien i Bahnhoftillslaget borde ha varit exempel nog, men nu kommer fler.
Kommentera än så länge
Lämna en kommentar
