V, fildelning & upphovsrätt


Ann Maris inlägg på kongressen by annmari08
13 augusti 2008, 21:35
Filed under: Uncategorized

Om motion 102

Jag tror att det är få av er härinne som brukar gå in i affärerna och plocka med er vad ni tycker att ni vill ha. Ännu färre, hoppas jag, går in till sin fattiga granne och stjäl resultatet av hans arbete. Ni tycker förhoppningsvis i alla fall inte att detta borde vara partiets politik. Det gör tydligen däremot partistyrelsen, som vill tillstyrka motion 102, om fildelningen. Där handlar det om att stjäla konstnärliga verk, använda och sprida dem fritt, utan att betala.

Det är ingen enkel sak att lösa ”fildelningsknuten” som motionären kallar det. Vi är säkert överens om det. Vi vill inte kriminalisera en stor del av befolkningen! Partistyrelsen skriver att man vill skapa både bättre villkor för kulturarbetare, värna den personliga integriteten och möjliggöra att alla kan tillgodogöra sig konstnärliga verk från nätet. En bra målsättning. MEN för att uppnå detta måste vi ju skapa ett ersättningssystem som fungerar! Det arbetas nu med olika lösningar: antingen en kollektiv avgift som skatt på bredband eller en individuell avgift som STIM-avgiften. På ett eller annat sätt måste användaren betala,vilket de flesta också har förklarat sig villiga att göra. Det finns idag möjligheter att betala för andra tjänster på nätet. Men detta måste ju vara klart innan vi släpper kopieringen helt fri och struntar hela upphovsrättslagstiftningen. Det är ju naivt att tro att detta ska lösas senare, i en oklar framtid.

Motionären jämför med biblioteksersättningen vilket är helt missvisande. Den är ett statligt bidrag som ersätter författaren för varje lån och detta förutsätter ett kvalitetsurval till biblioteken. Att låna böcker är inte, som motionären skriver, en allmän fri och rättighet. Det är del av en bra statlig och kommunal kulturpolitik. Han jämför också med rätten att få sjukvård eller en försvarsadvokat – dessa är ju inte gratis utan betalas av gemensamma resurser. Det handlar inte om en ”allemansrätt” som rätten att blocka blåbär – allemansrätten gäller faktiskt inte odlade produkter!

Och kulturprodukterna är odlade, skapade av konstnärer som tillhör den allra mest lågavlönade yrkesgruppen i vårt land. Skådespelare, filmare, musiker, författare har ojämna och osäkra inkomster och är förstås beroende av att få ersättning för sitt arbete, som andra i samhället. Deras fackföreningar är alla överens om att ersättningsfrågan måste få en rimlig lösning och är livsviktig för upphovsmännens överlevnad och deras möjligheter att skapa nytt. Annars blir det bara det mest kommersiella som överlever. Sverige är idag ett av de länder i Europa som har det sämsta skyddet för upphovsrätt vid nedladdning, det är mycket starkare t ex i våra nordiska grannländer.

Det är verkligen skamligt om vi i Vänsterpartiet nu försämrar kulturarbetarnas möjligheter till försörjning och nyskapande, går emot facken och urholkar upphovsrätten som vi tidigare så starkt har försvarat.

Nej kamrater, låt oss avslå motion 102 men tillsammans arbeta för en långsiktig lösning!

Annonser

18 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Den här argumentationen kan avvisas på ett otal olika grunder. Det är inte det samma att stjäla som att kopiera, osv.

Men, för att inte hamna i det vanliga hårklyverierna om ordens betydelse så kan jag ta argument som faktiskt kan leda framåt i en diskussion.

Det är inte belagt att fildelning faktiskt orsakar skada för kulturlivet. Tvärt om så tycks statistiken säga att folk lägger MER pengar på kultur nu än innan, trots att fildelningen funnits snart ett decennium. Fundera över om det inte snarare handlar om en strukturomvandling, den tekniska utvecklingen gör att vi gör saker på andra sätt idag.

Att fortsatt ha ett förbud mot privat fildelning utan kommersiella intressen är helt enkelt en omöjlighet, ett sånt förbud kan bara upprätthållas med totalitära metoder, genom att avlyssna internet, eller göra om det till en envägskommunikationsverktyg. Att behålla upphovsrätten för kommersiell användning kräver inte alls samma övervakningsapparat, det är mycket enklare att följa pengar som byter ägare. Där finns det dessutom ett brett stöd rent moraliskt, om man yrkesmässigt tjänar pengar på nån annans arbete så tycker nog de flesta att man ska dela med sig av vinsten.

Det hjälper inte att sticka huvudet i sanden och längta tillbaka till tiden då vi spelade LP-skivor och distributionen var centralt kontrollerad. Och jag tror inte ens att de flesta kulturutövare vill tillbaka till tiden då man skulle förödmjuka sig och arbeta gratis åt ett skivbolag för ynnesten att få ett skivkontrakt.

Genom att plocka bort den onödiga distributören som mellanhand så kan en större del av pengarna vi lägger ut på kultur gå direkt till utövarna.

Visst, vissa av de etablerade utövarna kanske kommer att förlora på det, medan andra kommer att vinna, men framför allt flyttas fokus från kulturPRODUKTEN till kulturUTÖVAREN, och jag tror inte det är till nackdel för dem.

Kommentar av Jörgen L

Jag är själv aktiv inom kulturlivet och alla mina kamrater och vänner jag talat med delar inte din uppfattning. Datorer och framförallt Internet bygger grundläggande på att information kopieras, men visst ska det finnas regleringar som skyddar oss som verkar inom kulturens sfär.

Tanken är kanske god, men en ”lös” upphovsrättshållning bidrar faktiskt till försörjning och nyskapande – inte motsatsen som ni hävdar. Anledningen är att vi kan sprida vår musik/alster/kultur ytterligare och hitta nya kanaler att distribueras i. Försörjningen hos kulturarbetare och kulturellt aktiva maximeras genom att den breddas. Det är i alla fall det jag känt av.

Som pianist kan jag dessutom dra paralleller till 1800-talet och tidigare: då arbetade vi huvudsakligen med framföranden. Chopin, Brahms, Mozart – alla försörjde sig genom konserter och beställningsuppdrag. Det är bara nu under 1900-talet som för oss varit ett undantag.

Jag är glad att min marknad breddats och breddas hela tiden tack vare internet och att fler kan ta del av den musik och kultur jag sysslar med.

Tack för ett bra initiativ i övrigt – bra att vi som är engagerade får kommentera och ge förslag.

/Daniel, yngre musiker

Kommentar av Daniel Westin

Herregud! Att dessa argument fortfarande lever? Fast ja, inte skulle man vara förvånad, argumenten har ju levt och florerat ända sen radion kom. Radion, ni vet, de där som än idag spelar upp musik för sina lyssnare utan att ta betalt av lyssnaren. Det är märkligt varför det helt plötsligt ska vara lyssnarens ansvar att se till så upphovsmännen får betalt när man spelar upp musik via Internet istället för via radiovågor.

Personligen tycker jag Vänsterpartiet ska släppa frågan om betalningsansvaret, det är en fråga för upplevelseindustrin att själva lösa. Fokusera istället på att sätta stopp för deras förlegade affärsmodell och skoningslösa jakt på sina egna konsumenter, dvs legalisera all form av fildelning för privat bruk, så som lagen såg ut innan herr Bodström vände upp och ner på allt.

Frågan om hur upplevelseindustrin ska kunna tjäna pengar är inte en fråga för politiker eller fildelare att svara på, det är upplevelseindustin själva som ska svara på. Det är trots allt därför man som musiker eller annan professionell estet anlitar skivbolag och agenter. En liten fingervisning för de totalt fantasilösa är historien. Hur löste man problemet med piratradiostationer som pga jakten efter dem sände från båtar till havs? Googla på BMI (Broadcast Music Inc.) och hur de en gång i tiden startades så finns det en hel del intressant läsning som kanske kan få en eller annan skivbolagsdirektör att haja till.

Kommentar av Sammy Nordström

@Sammy:
Det var faktiskt inte tillåtet med den gamla lagen heller att dela ut, det var bara nerladdning som var tillåten.

Anledningen till det och hela den vändning debatten tagit, var att förr, innan datorn, så var tillgängliggörandet, ALLTID en kommersiellt motiverad sak. När den gamla lagen skrevs så var det ingen som över huvud taget reflekterade över att tillgängliggörandet kunde vara en privat, ickekommersiell handling, annat än i den extremt smala omfattning som avsågs med privatkopieringsundantaget.

Vad som egentligen logiskt sett borde ha hänt när man skrev om lagen var att man borde insett att fildelning låg närmare privatkopiering än kommersiell exemplarframställning, och istället utsträckt privatkopieringen till att gälla även privat, icke-kommersiell fildelning.

Tack vare att man som vanligt i dessa sammanhangen struntade i vanligt folk och bara tillfrågade de remissinstanser som hade pengar att tjäna på att utöka upphovsrätten så blev det som det blev, och det är det det är dags att ändra på nu…

Kommentar av JörgenL

[…] bloggen, har vänsterns arbetsgrupp redan hunnit lägga ut två inlägg om själva sakfrågan. Dels Ann-Mari Engels inlägg i kongressdebatten där hon uttrycker sin skepsis, dels ett inlägg av Mikael von Knorring där han argumenterar för […]

Pingback av Konstruktivt av (v) om fildelning « Christian Engström (pp)

Jag har bloggat om det här initiativet till öppen debatt under rubriken Konstruktivt av (v) om fildelning, och tog mig också friheten att lägga ut Ann-Maris inlägg i Piratpartiets forum för att få kommentarer även därifrån.

Kommentar av Christian Engström

Grejen är ju att när det är i princip gratis för alla att göra perfekta kopior så blir det i princip omöjligt att ta betalt för enbart kopior, oavsett lagstiftning, och de människor och företag som lever enbart på att sälja kopior blir tvungna att göra något annat. Det är nog alla överens om.

De som lever enbart på att sälja kopior är t.ex. skivförlag och DVD-förlag. Böcker går däremot fortfarande bra (antagligen för att fysiska pappersböcker är det överlägset bekvämaste sättet att läsa skönlitteratur), livespelningar går bättre och bättre, precis som biograferna. Det finns massor av affärsmodeller för kreativa människor som inte behöver speciell lagstiftning för att fungera.

Ett aktuellt exempel från en annan del av underhållningsindustrin är elitidrotten – många OS-deltagare tjänar bra på sponsoravtal utan att ha några som helst rättigheter till sina framföranden.

En del yrken kommer att ändras eller tillochmed försvinna, en del nya kommer att skapas. Det händer alltid. Frågan är bara om lagstiftningen ska försöka bromsa utvecklingen för att skydda redan dödsdömda yrken och affärsmodeller, och därmed skada samhället i stort, eller om den ska anpassas till utvecklingen och därmed vara till större nytta för alla.

Kommentar av Onsdag

För att få en konstruktiv diskussion så hoppas jag att vi slipper höra nonsens om att upphovsrättsintrång är det samma som stöld. Alla vet att det är två skilda brott.

Problemen med lösningarna som kallas bredbandsskatt eller STIM-avgifter är många. Det allvarligaste är att sådana system skulle kräva att bredbandsleverantörerna avlyssnade sina kunders trafik. Det skulle om något vara förödande för den personliga integriteten.

Kommentar av Oliver

@Oliver:

Jag är visserligen också motståndare till bredbandsskatt och STIM-avgifter, men jag tycker att avlyssningsargumentet är nonsens. Det skulle gott räcka att utgå ifrån regelbundna mätningar på de populäraste fildelningsnätverken för att få fram en någorlunda rättvis fördelning.

Kommentar av Niklas

@Niklas:
Och hur menar du att man ska hindra fusk? Skulle jag kunna tjäna pengar på att ladda ner mina egna låtar? Och hur stor skulle den folkliga acceptansen vara för ett system som ger en stor del av pengapotten till porrindustrin?

Kommentar av Tor

Det är väldigt märkiligt att jämföra med att stjäla från affärer/grannar. Upphovsrätt gäller ju immateriella saker som inte försvinner när man kopierar dem, så de flesta jämförelser blir ren nonsens.

I mitt eget fall så köper jag mycket mer musik och film nu än på det dåliga 90-talet när det var svårare att kopiera. Det fungerar helt enkelt så att man kan kopiera lite vad som helst och prova saker som man aldrig skulle våga prova om man först var tvungen att betala. Det jag gillar vill jag ha mer av och ofta köper jag till slut någon skiva eller film som jag aldrig skulle upptäckt utan piratkopiering.

Skulle det finnas tjänster för att ladda ner i riktigt bra kvalitet skulle jag gladeligen betala för det — det skulle vara värt mycket att inte behöva hantera CD/DVD eller leta och gallra bland alla fildelningsnätverk. Producenten själv kommer vara den som kan erbjuda bäst kvalitet så varför skulle jag gå till någon annan?

Nej, inga ersättningssystem alls är det självklara svaret, det är svårt att ta hotet om musikens eller filmens förestående död på minsta allvar, de har upplevt alla tidigare teknikrevolutioner trots i stort sett identiska panikrop från den tidens bakåtsträvare.

Kommentar av Philip Jägenstedt

Alltså, det behövs inga ersättningssystem reglerade i lag, i just det här fallet så klarar förmodligen privata aktörer av det utan sådan hjälp.

Kommentar av Philip Jägenstedt

Det är ju naivt att tro att detta ska lösas senare, i en oklar framtid.

Det är i vart fall mindre naivt än det är betong-totalitärt att tro att man över huvud taget kan lösa det på förhand.

Om man givet ett stort intresse från publiken inte kan komma på någon annan affärsidé än exemplarframställning är man helt fantasilös och borde inte vara affärsman.

Om man menar att kultur-arbetarna inte skulle behöva vara affärsmän är man lurad, titta bara på alla som blivit blåsta av skivindustrin. Mitt favoritexempel är Prince, som inte ens fick rätten till sitt (artist-)namn.

I informationsbehandlingsvärlden är kopiering den enklaste handlingen, det är till och med så att operationen att ”flytta” något utförs genom att kopiera och radera. Därför är idén att kontrollera kopiering helt absurd.

Kommentar av Anders Eurenius

Det finns ju fungerande tjänster redan idag, iTunes Store och eClassical är två utmärkta exempel som gör stora pengar på att sälja musik på nätet.

Hur svårt är det egentligen för etablerade skivbolag att följa efter? Jättesvårt.
De vågar inte släppa sargen utan verkar vilja ha Internet ner på enkanalsdistribution, kosta vad det kosta vill.

Kommentar av Klas

Att låna böcker är inte, som motionären skriver, en allmän fri och rättighet. Det är del av en bra statlig och kommunal kulturpolitik.

Skådespelare, filmare, musiker, författare har ojämna och osäkra inkomster och är förstås beroende av att få ersättning för sitt arbete, som andra i samhället. […] Annars blir det bara det mest kommersiella som överlever.

Hmm… Det här går verkligen inte ihop! Tänk gärna ett steg längre.

Vad är det som hindrar att det fungerar likadant med kultur som med alla andra verksamheter: Att de icke-kommersiellt gångbara klarar sig med hjälp av ”en bra statlig och kommunal kulturpolitik”?

Vi pratar faktiskt om två väsensskilda frågor här. Den ena en fördelningspolitisk fråga om hur upphovsmän/skapare/kulturarbetare ska få ersättning, och den andra en ideologisk och etisk fråga om vem som har rätt att kontrollera och hindra användning av intellektuella verk och idéer.

Den första frågan är väldigt enkel att lösa: Skattefinansierade kulturbidrag till stöd för önskade icke-kommersiella verksamheter.

Den andra frågan kräver lite mer tankeverksamhet, många tycker olika, men blanda inte ihop frågorna!

Upphovsrätten handlar inte om ersättning! Den handlar om rätt till kontroll. En kontroll som jag tycker är orättfärdig och obefogad.

Kommentar av Johan Ronström

Det skulle gott räcka att utgå ifrån regelbundna mätningar på de populäraste fildelningsnätverken för att få fram en någorlunda rättvis fördelning.

Inte alls. Inte ens med de rigorösa anmälningssystem STIM har för radio- och TV-uppspelning idag blir ersättningen ”någorlunda rättvis”. STIM använder sig av ett tariffsystem som bara gynnar de mest spelade genom att dela ut alla ”omärkta” pengar till alla anmälda skapare efter hur mycket de spelas. Det betyder t.ex. att alla vi som lever på att spela traditionell musik i media får se största delen av ersättningarna gå till Per Gessle, Max Martin och Benny Andersson eftersom det inte finns några kompositörer.

Ett system, så som förslaget ju såg ut i musikutredningen innan STIM-maffian tog över, är att de insamlade ersättningspengarna går till Statens Kulturråd att delas ut som verksamhetsstöd.

Läs gärna Krister Malms artikel WHO’S PROPERTY? WHO’S RIGHTS? – NOTIONS OF OWNERSHIP OF MUSIC AND THE INTERNATIONAL INTELLECTUAL PROPERTY RIGHTS CONVENTIONS.

Kommentar av Johan Ronström

Motion 102 har ju redan antagits, och det är utmärkt!

Vill nu (v) ta ett steg tillbaka i utvecklingen?!

Kommentar av Audi A3 Sportback 2.0T Quattro

Audi A3: Kongressen är vänsterpartiets högsta beslutande organ, och de beslut som fattats där är det som gäller. Vår uppgift i arbetsgruppen är att utveckla politik mer konkret utifrån de besluten. Det hindrar dock inte att det är nyttigt att gå igenom debatten en gång till, reda ut argumenten och hitta gemensamma linjer.

Kommentar av Micke vK




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: