V, fildelning & upphovsrätt


Vad skulle det krävas? by Micke vK
29 augusti 2008, 21:23
Filed under: Uncategorized

På 1930-talet tog Sveriges författare tag i frågan om bibliotekens utlåning av deras böcker, och krävde en årsavgift för att få låna hem böcker. När det analyserades av staten kom man fram till att en sån avgift var orimlig, och införde istället en biblioteksersättning. Det skedde dock sent i Sverige: frågan utreddes efter kriget och systemet byggdes upp i början av 1950-talet.

Det skulle vara lätt att argumentera för att biblioteken kränker författarnas naturliga rättigheter. Summorna är små: en bit över 100 miljoner kronor om året i biblioteksersättning (till det ska iofs inköpskostnaderna läggas). Ändå är författarna de första att försvara biblioteken.

Artisternas inställning till fildelningen av musik är mycket mer delad. Sydsvenskan gjorde en undersökning där två av fem var för. Många av dem verkar ha goda ekonomiska skäl för det, men steget till författarnas bibliotekskramande är långt.

Så, mot bakgrund av debatten i förra inlägget: Vad skulle det krävas för att de flesta musiker ska uppfatta fildelning av sin musik lika positivt som författare uppfattar utlåningen av sina böcker?

Micke

PS. Avdelningen immaterialrättsliga avarter: Microsoft tar patent på ”page up” och ”page down”. Hurra för incitamenten till nyskapande!

Annonser

16 kommentarer so far
Lämna en kommentar

Frågan: Vad skulle det krävas för att de flesta musiker ska uppfatta fildelning av sin musik lika positivt som författare uppfattar utlåningen av sina böcker?

Enkelt och konkret! Att The Pirate Bay gör en STIM-rapport och betalar STIM-avgift som alla andra (Reklamradiostationer, CDON med flera). De tjänar ju pengar på reklam.

Kommentar av minata

Fast det där med STIM alltså… Det krävs ju att pengarna delas ut rättvist om det systemet ska vara tänkbart, och med tanke på hur fruktansvärt dåligt det fungerar idag verkar det helt orimligt att kunna göra någon bra bedömning på vem som ska ha vad av pengara. Jag som musiker har ingen lust att försvara ett system som ger en massa pengar till Max Martin, Per Gessle och Benny Andersson när jag laddar ner helt annan musik, så som det görs idag.

Kommentar av Johan Ronström

Jag tror att många skulle ändra sig om de får veta sanningen, att piratkopiering inte påverkar försäljningen nämnvärt negativt, och att det finns skäl att misstänka att för de riktigt stora (som ironiskt nog oftast är de som gråter högljudast över att de inte får lika många miljoner längre) faktiskt ÖKAR försäljningen.

Kommentar av WysiWyg

@WysiWyg:
Fildelningsfrågan handlar inte om ekonomi. Det handlar om upphovsrätt.

I april 2005 skrev 112 artister under ett öppet brev som har följande lydelse:

citat

”Öppet brev från artister angående upphovsrätt

En märklig debatt förs nu kring upphovsrätt och Internet. Att ladda hem musik, film, böcker och datorprogram utan att betala är på väg att bli politiskt korrekt. Motiven för att legalisera den här typen av stöld varierar, men den skada den orsakar är lika stor.

Inte i något annat sammanhang ifrågasätter vi rätten till ägande – utom när det gäller ”konstnärligt material”. Vi accepterar att det är ägarens namn som står på dörren till lägenheten där han bor. Vi tycker inte att det är konstigt att livsmedelshandlaren tjänar pengar på den falukorv som säljs i butiken.

Men är arbetet kreativt anses det att vi som skapar skall acceptera att vi plundras av andra utan att någonting tillfaller oss själva. Vi håller inte med. Vi vill inte bli bestulna. Vi vill kunna försörja oss.

Vare sig vi är musiker, artister, författare, skådespelare, regissörer eller programmerare har vi det gemensamt att vi har upphovsrätt till det vi skapar. Som upphovsrättsinnehavare ingår vi ofta avtal som ger oss betalt i relation till hur mycket våra verk säljer. Det gör det möjligt för oss att ha musik, film, eller författande som yrke. Det är vårt jobb, vare sig det är en heltidssysselsättning eller en bisyssla. Ofta tar vi själva ekonomiska risker när vi gör en ny produktion.

För oss artister är det fullkomligt oacceptabelt med en debatt där det är okej att människor stjäl skivor och film, eller för den delen tidningen Expressen, i affären. Men på något vis har en del tongivande röster fått för sig att det är okej att stjäla på Internet.

Försvaret för upphovsrätten handlar inte om de största popstjärnornas miljoner. Det handlar inte heller om nöjesindustrins vinstintressen. För oss artister handlar det om möjligheten att ha den här typen av verksamhet som yrke. Ytterst handlar det om vad som är rätt och vad som är fel.”

Finns som PDF-fil.

http://www.dagensvisa.com/images/stories/oppet_brev_artister.pdf

Kommentar av minata

Svar till minata:
Hur stor trovärdighet har folk som inte kan skilja mellan stöld och upphovsrättsintrång eller som försöker jamställa deras (immateriella) produkter med falukorv i en livsmedelbutik?

Men är arbetet kreativt anses det att vi som skapar skall acceptera att vi plundras av andra utan att någonting tillfaller oss själva.
På vilket sätt har den ”illegala fildelningen” plundrat dessa ”artister”? – Har vi någonsin läst att en folkkär artist har fått gå från hus och hem – eller läst om växande köer av arbetslösa ”artister” hos arbetsförmedlingen pga den ”illegala fildelningen”? – Så vid jag kan se så tjänar de artister som fildelas mest långt mer än en medelsvensson – de arbetar dessutom med det de älskar att göra och får i gengäld mycket uppskattning och berömmelse – Vad har sådana ”artister” att klaga over? – Mindre kända eller helt okända artister fildelas mycket lite eller inte alls – så hur kan de då förlora på det?

En ”rättighetsinnehavare” kan också ta betalt under hela sin livstid och 70 år därefter för sina upphovsrättsskyddade verk – medan livsmedelshandlaren endast kan ta betalt en enda gång för sin bit falukorv. – Därför tjänar ”rättighetsinnehavare” till musik av redan avlidna artister som John Lennon och Roy Orbison fortfarande stora pengar i royalties trots att dessa musikers musik är fritt tillgänglig via fildelningsnätverken.

Alla nämnda yrken (musiker, artister, författare, skådespelare, regissörer eller programmerare ) verkar må bra i verkligheten – och jag har då aldrig läst om någon verklig kris bland dessa yrken som kan härledas till den ”illegala fildelningen” – Nej – det ”öppna brevet” handlar i första hand om girighet och bygger på osaklig gnäll och spekulationer som inte har stöd av hårda fakta.

Upphovsrättens mening var aldrig tänkt att användas för att kriminalisera helt vanliga jobbare – studenter och tonåringar som helt utan vinstintressen delar innehållet på sina hårddiskar med varandra. – Det är istället amerikanska särintressen – i Sverige representerade av Antipiratbyrån och Ifpi – som missbrukar upphovsrätten för sina egna dunkla syften.

Upphovsrätten kan alldrig förbli detsamma i en föränderlig värld – och en minoritet (artister mm) skall aldrig kunna hävda sin ”rätt” på majoritetens (internetanvändare) fri och rättighetet (tryckfriheten och frihet till information) och personlig integritets bekostnad.

Kommentar av Donsan

@Donsan:

Du kan vara lugn. Vänsterpartiets partikongress har valt sida. De står på fildelarnas sida.
Artister, upphovsmän får stryka på foten, det tycker alltså en majoritet på denna, Vänsterpartiets partikongress.

I denna tråd efterlystes vad artisternas tycker. Och jag har visat detta i mitt tidigare inlägg genom att skriva ner vad 112 svenska artister ser på fildelning.

Kommentar av minata

Minata: Ska andra sökmotorer också betala Stim-avgift? Bara om de länkar till torrents? Vad ska storleken på Stim-avgiften – motsvarigheten till antalet lyssnare – baseras på?

Kommentar av Micke vK

Micke vK:

Av din fråga förstår jag att du ser The Pirate Bay som en sökmotor.
Vill påminna dig att personerna bakom The Pirate Bay står under åtal, medhjälp till upphovsrättsbrott.
En annan sak i din fråga. Du använder en teknisk term – Torrent.
En riksdagsledamot som lagstiftande skall undvika tekniska termer i lagtexter.

Men den upphovsrättslag som gäller i dag har lotsats fram av Socialdemokrater och Vänsterpartister i skön förening (året 2005).
Tillgänglighet är ett nyckelord i den lagen. I The Pirate Bay-målet får vi vänta in domarna i Tingsrätten/Hovrätten.

Att jag skrev STIM-pengar och samtidigt The Pirate Bay var en provokation från min sida. The Pirate Bay samt Piratbyrån
har satt det som ett inslag i sin ideologi att förneka upphovsrätt.

Och jag som har följt Pierre Ström i karriären, även har träffat Pierre ett flertal gånger och som en i publiken, Mikael Wiehe,
är mycket ledsen för Vänsterpartiets utveckling.

Du hittar mig som guide på Cornelismuseet.

PS. Ett av bevismaterialet i The Pirate Bay-rättegången är Cornelis Vreeswijk-skivan: Till Sist.

Kommentar av minata

Minata: Frågorna var inte retoriska. Ditt förslag på lösning väcker just de frågetecknen, och en del ytterligare därtill. Nog vet jag att du vill provocera, men det som framförallt ligger Wiehes och ditt synsätt i fatet är att det aldrig görs till en konkret lösning som går att diskutera.

Din argumentation stannar varje gång den ställs till svars: vad är det som ska göras, och hur?

Kommentar av Micke vK

@minata:
Problemet med hela STIM-konstruktionen är just det Micke påpekar. Även den är en kvarleva från en gammal tid då huvuddelen av ”tillgängliggörandet” gjordes från centrala punkter. Tryckeri, skivpressar, radio etc.

Till nöds kunde man sen använda detta centraliserade tillgängliggörande som mall för att fördela schablonavgifter som sedan samlades in från frisörer, varuhus, etc. som spelade musik i sin verksamhet.

Nu för tiden är dessa schabloner på väg att peka käpprätt åt pipan eftersom radio inte är huvudmediet för folk att hitta musik, det är nätet. Man kan vara stor på nätet utan att nånsin spelas på radio. Exempelvis diggade mina ungar Philemon Arthur för några år sen och de var stora i deras kompiskrets, men hur ofta spelas de i radio? Hela STIM-systemet är på väg att tappa trovärdighet om deras schabloner ska fortsätta spegla vad som spelas på radio, det blir alltmer en marginell del av musiklyssnandet.

Finns det då möjlighet att göra ett rättvist motsvarande mätsystem för nätet? Nej, det är tekniskt omöjligt om man fortfarande vill ha möjlighet för vanligt folk att skriva egna program och att använda sin dator till att skapa något annat än det Microsoft tycker vi ska ha.

Det är detta som ger möjlighet till innovationer på dataområdet över huvud taget, men det ger också som effekt att det är omöjligt att identifiera vilka ettor och nollor på nätet som tillhör ett upphovsrättsligt verk.

Dessutom skulle varje försök att mäta vilka låtar som distribueras via nätet vara vidöppet för fusk genom att man då kunde automatisera överladdning av sina egna låtar kors och tvärs.

Hur skulle man för övrigt rent tekniskt kunna identifiera vilka låtar som överförs? Hur skulle Pirate Bay kunna veta att en fil som heter ”Brittan – oops.mp3” innehåller just Britney Spears Oops I did it again? Och för övrigt så är det ju inte ens de som överför låten, ingen del av filen passerar i närheten av deras servrar så vad skulle de bygga sin STIM rapport på? Gissningar utifrån filnamn?

Det finns många olika fildelningsprotokoll, och de flesta ger inte ens möjlighet att från nån central punkt veta om en överföring faktiskt görs, de bara hjälper till att peka ut en IP-adress där en fil med ett visst namn finns tillgänglig.

Att man hävdar upphovsrätten som moralisk princip kan jag ha förståelse för, jag vill själv gärna att det är känt att det är jag som är upphovsman till de program jag skriver. Men det handlar om rätten att angiven upphovsman, att inte kränka min ”Äras den som äras bör”-rätt.

Men att hävda kopieframställningsmonopolet fullt ut är en teknisk omöjlighet i dagens läge med mindre än att man förbjuder dagens öppna nätverks- och datorarkitektur, och en sån åtgärd skulle få samhälleliga konsekvenser långt utöver syftet.

Programvarubranschen har till huvuddelen redan insett detta och inriktar sig alltmer på att sälja tjänster runt omkring sina program, eller pressar priset så pass lågt att det inte är mödan värt att piratkopiera, eller erbjuder någon annan fördel av att köra en licensierad version. I grunden handlar detta om att bygga en närmare relation med sin publik.

Man skulle önska att även musiker insåg detta innan musikbranschens lobbyister lägger en våt filt över de innovationsmöjligheter som nätet ger.

STIM-modellen funkar inte i fildelningssammanhanget, släpp den och kom med nåt annat.

Konkreta fråga:
Om det avsattes X miljoner kronor, hur skulle man kunna fördela dem så att upphovsmännen anser att det blir rättvist?
Vem skulle komma ifråga för att få pengar?
Vilka principer skulle styra hur mycket var och en skulle ha?

Kommentar av jorgenl

Vad skulle det krävas för att de flesta musiker ska uppfatta fildelning av sin musik lika positivt som författare uppfattar utlåningen av sina böcker?

På något sätt måste värdet av distributionen framgå tydligt. Den som redan får sin musik spridd till butiker och radiostationer (och dessutom får betalt!) är förstås mindre benägen att se fördelarna med kostnadsfri nedladdning.

Jag misstänker emellertid att vi kommer att få se ett uppväxande släkte av musikproducenter som är vana att singla iväg den inspelade musiken gratis, som reklam för sina spelningar.

Kommentar av Mats Berglund

Jag misstänker emellertid att vi kommer att få se ett uppväxande släkte av musikproducenter som är vana att singla iväg den inspelade musiken gratis, som reklam för sina spelningar.
God gissning som redan i t ex många genres och områden i Brasilien förverkligats. Skivan är reklam för en spelning i förhand, på vilken inte görs några pengar. Efter spelningen säljs sen ofta liveinspelning av den just avslutade konserten på skiva. Det ska tydligen ha myntats av någon amerikansk artist för något/några år sedan och prisats som genialiskt av många, trots att det 100 mil söderut sett likadant ut 10 år innan.

Kommentar av Libertad

Jag förstår inte varför man behöver ”kompensera” eller muta artisterna för att de skall ställa sig positiva till den ”olagliga fildelningen”. – Som jag sa i mitt tidigare inlägg – det finns inga belägg för att den åsamkar dem någon skada.

Artisterna är en redan mycket priviligierad grupp i samhället.
1. Rättighetsinnehavare till deras verk kan ta betalt under hela upphovsmannens livstid + 70 år”

2. De successfulla artisterna tjänar redan långt mer än än en medelsvensson och de åtnjuter dessutom mycket uppskattning och berömmelse.

Därför tycker jag att det är mycket märklig med alla dessa diskussioner om hur dessa stackars artisterna skall kompenseras – när de inte har protesterat mot den ”olagliga fildelningen” i någon nämnvärd utsträckning själva (112 artister kan inte anses representera alla artister i Sverige). – Jag menar – vilken annan grupp i samhället som helst skulle redan ha protesterat som en man och under organiserade former om deras levebröd verkligen hade varit i fara – som den senaste manusförfattarstrejken i USA. – Jag har då aldrig läst om massiva protester från artister – låtskrivare – och andra upphovsrättsgrupper mot den ”ollagliga fildelningen” varken här hemma eller utomlands.

Man borde helt enkelt avkriminalisera det som idag kallas för den ”olagliga fildelningen” och tillåta både upp- och nedladdning av vilket upphovsrättsskyddat material som helst – så länge det sker på icke kommersiella grunder – Efter en försöksperiod av – låt oss säga 5 år – kan man undersöka vilka eventuella negativa konsekvenser det har uppstått för samhället eller vilka specifika samhällsgrupper som har lidit verkliga ekonomiska förluster pga lagändringen och eventuellt först då vidta behövliga åtgärder. – Min fasta övertygelse är att en sådan lagändring inte kommer att skapa några större problem.

En anna sak som förvånar mig är att allt man hör i ämnet består mest av en massa negativt gnäll – varför tas aldrig dom positiva konsekvenserna av den ”olagliga fildelningen” upp?

Exempelvis:
1. Den har öppnat nya marknader – som MP3 spelare och andra multimediaapparater. – Tror någon för ett ögonblick att Apple hade lanserat IPod om inte miljontals människor har kunnat kopiera ”olaglig nedladdade filer” till dessa musikmanicker?

2. Alla världens fildelare har skapat världens största multimediaarkiv på Internet – där man inte bara kan hitta den senaste hitlåten eller den hetaste filmen – utan även sådant som redan har försvunnit från butikshyllarna – Vill vi verkligen förstöra denna kulturskatt enbart för att tillfredställa dom i huvudsak amerikanska särintressena?

3. Fildelare laddar inte bara ned det som intresserar dem – utan allt möjligt – bara för att de kan. – Därför har fildelare blivit storkonsumenter av kultur. – Fildelare lyssnar nu på musik de annars aldrig skulle ha köpt och ser filmer some de annars aldrig skulle ha lagt pengar på för att se. – Är inte kulturspridning något positivt och är det inte därför vi har gratis (för kulturkonsumenterna) bibliotek? – Är det ingen som tror att denna kulturspridning kommer att ge positiva effekter i människornas omvärldsuppfattning?

Kommentar av Donsan

Vad jag har förstått framgår det i förarbeten och utredningar kring biblioteksersättningen att den namnet till trots inte var tänkt som en ersättning för förlorade intäkter utan som ett stöd till bokskrivande. Det gör också konstruktionen mer begriplig, med en botten på hur populär du måste vara för att få något öht och ett tak på hur mycket du kan få/år. Böcker som ingen läser gör ingen glad och över en viss gräns kommer inte mer pengar ge fler böcker (författaren har tillräckligt för att ägna sig åt skrivande på heltid).

Om V ska dra lärdom av det föreslår jag att man tar till sig delen att det inte handlar om att kompensera utan om att stödja. Så inte kompensation för nedladdning utan stöd till uppladdning och produktion. Vilken form ska det då ta sig? Det är en bra fråga, och jag tror inte man ska begränsa sig till den digitala verkligheten för den är så lättmanipulerad. Storsatsning på kommunala musikskolan kanske – ger stadiga jobb åt musiker och minskar trösklarna för att komma in i musik. Eller mer stöd till lokala festivaler – ger mer intäkter åt musiker från spelningar.

Motivet till stödet blir då inte att det offentliga ska kompensera för förlorade intäkter, utan att vi vill stödja musiker för att få mer musik. Samma som biblioteksersättningen alltså.

Tyvärr tror jag inte att de författare som drev kampanj någonsin såg glatt på biblioteken, att författare gör det idag beror på att de är bokälskare uppväxta med bibliotek. Samma process sker nu inom musikvärlden.

Kommentar av Mårten Fjällström

Jag tror Mårten har alldeles rätt i att det kan vara svårt att på några villkors vis få de musiker som är emot fildelning att svänga. För dem är det en principsak, precis som för de författare som var emot folkbiblioteken.

Att det alldeles oavsett om lagen tillåter det eller inte går att ladda ner deras verk från nätet tycks de strunta i.

Frågan är ifall man ska låta dessa ställa sig i vägen för en reform av upphovsrätten? Det kanske är dags att se till hela folkets intresse istället och premiera de upphovsmän som inser att de snarare skulle gynnas av en öppnare modell?

Man skulle ju kunna tänka sig att biblioteken gav möjlighet till nedladdning av musik och film på samma sätt som man idag lånar ut film? Med en ersättning till upphovsmannen. Genom att man loggar in med sitt lånekort så skulle man ju kunna se till att det inte missbrukas genom att upphovsmannen själv laddar ner sitt eget verk tusentals gånger genom att spara en unik nyckel som konstrueras baserat på låntagare och verk som sparas i mån månad och under den tiden bara räknas en gång.

Sen kunde biblioteket betala ut en summa baserad på antal nerladdningar till upphovsrättshavaren.

Om det inte blev ett alltför snålt system tror jag många artister skulle kunna få in rätt hyfsat med pengar på det jämfört med de allmosor de får av skivbolagen.

Om en sån ”bibliotekens offentliga tracker” kunde erbjuda en snygg katalog, recensioner och smakprov-streaming så hade den lätt kunna konkurrerat med tex pirate bay. Tänk Amazon.com för musik i bibliotekens regi.

Och upphovsmännen borde vara glada, många lyssnar på deras musik, och de får betalt och den vanliga fildelningen minskar genom att den får konkurrens av nåt som är bättre för användaren.

Kommentar av jorgenl

Varför är musikern (som är en roll i musikbranschen) motståndare i den lagändring som beslutats av Vänsterpartiets partikongress. Här i tråden representerad av de 112 artisterna i det öppna brevet samt de två vänsterartisterna: Pierre Ström och Mikael Wiehe genom artiklar i dagspress.

Jag hittar svaret med dessa ord från denna sajt
flik: kongressbesluten

(avslagsalternativ till partistyrelsesvar på motionerna A100-102 som förordades av Mats Einarsson och Mats Pilhem)

Upphovsrätten, såväl den ideella som den ekonomiska, är helt avgörande för att kulturlivet ska kunna utvecklas. Dess viktigaste funktion är inte att skydda multinationella mediaföretags intäkter, utan att göra det möjligt för upphovsmännen – musikerna, författarna, konstnärerna osv. – att behålla kontrollen över sina verk och tillgodogöra
sig det värde de skapar.

Den tekniska utvecklingen, i synnerhet internet, har medfört nya förutsättningar för upphovsrätten, men har inte minskat vikten av att den upprätthålls. Genom fildelningsprogram kan stulet upphovsrättsskyddat material (musik, filmer, spel m.m.) snabbt och kostnadsfritt göras tillgängligt över hela världen.

Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Visserligen kan gratisspridning via nätet ibland vara till upphovsrättsinnehavarens fördel som en del i marknadsföringen, men beslutet att sprida gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan.

Kommentar av minata




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: