Filed under: Uncategorized
Till förslaget om nya digitala bibliotek har vi gått igenom lite av hur utlåningen och ersättningssystemen fungerar i bibliotekens olika delar idag. Det finns säkert mer att komplettera med. Det skulle vara intressant att se t ex de avtal som tecknas med artister och filmbolag om att vara med i Mediajukeboxens utbud!
Micke
Böcker
Som grundregel får vem som helst sprida upphovsrättsskyddade verk, med stöd av 19 § i upphovsrättslagen: ”När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får exemplaret spridas vidare.” Att sprida något innebär här t ex att låna ut det eller att sälja det vidare. En författare kan alltså inte hindra vare sig biblioteken eller någon annan från att låna ut böcker annat än genom att vägra låta texten spridas överhuvudtaget.
Staten avtalar om ersättning för bokutlåning med framförallt Författarförbundet. Ersättningen gäller sedan alla verk, även de som skrivits av upphovsmän som inte företräds av de organisationer som skrivit under avtalet. Biblioteksersättningen är alltså avtalad, men det sker i en förhandlingsordning där de som företräder upphovsrättsinnehavarna inte har rätt att att stoppa bibliotekens verksamhet.
År 2009 betalar staten 1 kr 29 öre till Författarfonden för varje utlån av svenskt verk i original, totalt 122 miljoner kronor. Det enskilda bibliotekets budget påverkas inte av biblioteksersättningen: verksamheten betalas av kommunerna, medan ersättningssystemet betalas av staten. Författarfonden fördelar sedan pengarna vidare, dels utifrån statistik om hur mycket olika böcker lånas ut och dels i form av stipendier.
Musik-CD
Musik började bli vanligt på folkbiblioteken under 60-talet. Allt eftersom övergick de från att bara låta folk lyssna på musiken på själva biblioteket till att också låna hem den. Topplistemusiken har efterhand blivit allt mer accepterad och vanligt förekommande på biblioteken.
Även utlåningen av CD-skivor och kassettband är kopplade till en biblioteksersättning, fonogramersättningen, efter samma principer som böcker. Det innebär bland annat att bara svenska upphovsmän får del av pengarna. Ersättningen uppgick till 5 miljoner kronor 2008, varav hälften betalas ut via Stim och hälften via Sami. Pengarna fördelas efter utlåningsstatistik från biblioteken.
Videofilmer på DVD och VHS
Filmverk har ett undantag i URL 19 §: de får inte lånas ut fritt. Samma sak gäller datorprogram. Biblioteken måste därför köpa särskilda licenser för att få låna ut film. I praktiken betyder det att biblioteken köper in filmer till en betydligt högre kostnad än i affären, på samma sätt som hyrvideoaffärer.
Det innebär en rad skillnader jämfört med ersättningssystemet för böcker. Utländska filmverk säljs till biblioteken på samma villkor som inhemska. Pengarna går till filmbolaget, inte till de enskilda filmskaparna. Det finns inte heller någon koppling mellan ersättningen och hur mycket biblioteken faktiskt lånar ut av ett visst verk. Ett filmbolag skulle också kunna vägra att låta biblioteken att låna ut deras filmer.
Mediejukeboxen
Mediejukeboxen är en digital station som står i många vanliga folkbibliotek. Besökarna kan koppla in USB-minnen eller mediespelare och kopiera över filmer, musik, ljudböcker, språkkurser och annat. De första ställdes ut på 25 bibliotek under våren 2007.
Mediejukeboxen kommer med ett basutbud på 350 titlar, varav en tredjedel är film, en tredjedel ljudböcker och en tredjedel musik och faktaprogram. Biblioteket kan sedan välja att utöka utbudet med fler titlar ur en katalog. Biblioteket och dess användare kan också lägga in eget material i en del som kallas Demoteket, vilket ger en slags plattform åt lokala band, kortfilmsentusiaster och andra.
Bortsett från språkkurserna är filerna inte kopieringsskyddade, utan det är upp till användaren att följa lånevillkoren och radera filerna när lånetiden gått ut. Däremot används en vattenmärkning av filerna, vilket innebär att varje kopia av filen innehåller en kod som i teorin går att koppla till när den först kopierades från Mediejukeboxen.
Biblioteken har inte rätt att ställa fram en Mediejukebox på samma sätt som de har rätt att låna ut böcker. De köper tjänsten av ett företag, Förlag Ett, som tecknat avtal med var och en av upphovsrättsinnehavarna. Det är helt upp till förhandlingarna hur mycket de får betalt. Biblioteken betalar en licensavgift till Förlag Ett, en fast summa per månad. Stadsbiblioteket i Göteborg betalar till exempel ca 100 000 kronor per år för sin Mediejukebox.
Musikwebben
Tjänsten Musikwebben är ett exempel på hur bibliotek redan idag lånar ut musik över nätet. Den har funnits sedan 2006 och hade drygt 75 bibliotek anslutna i januari 2008. Cirka 1 250 000 filer tillgängliggörs genom tjänsten. Musiken sparas i WMA-format, och i teorin ska uppspelningsprogrammet vägra spela filen mer efter 1 till 7 dagar. I praktiken går det förstås att bryta upp de spärrarna.
Musikwebben inspirerades av den danska musiktjänsten Bibliotekernes Netmusik, som lånar ut omkring 10 000 filer om dagen att jämföra med Musikwebbs 250 000 utlån under 2007. Den danska tjänsten har en gräns på max 100 nedladdningar per månad. Musikwebben har ofta en lägre gräns: den sätts av det lokala biblioteket, som betalar drygt 2 kr per nedladdning.
Musikwebben utvecklades av BTJ, men ägs nu av Basepoint Media. Urvalet görs av dem i samarbete med skivbolagen, inte av de lokala bibliotekarierna. Basepoint Medias avtal med skivbolagen och Stim är inte offentligt, så vi vet inte hur pengarna fördelas. Det förs förstås statistik över nedladdningarna, så utbetalningarna skulle kunna baseras på det. De lokala bibliotekens användning av tjänsten analyseras i Klara Cederstrand och Tove Hjorths magisteruppsats ”Musikwebb – En undersökning med fokus på urval, service och digitalisering ” från 2008 (ISSN 1654-0247).
E-biblioteket
BTJ drev tidigare också en annan tjänst, e-biblioteket, som tillgängliggjorde e-böcker och klassisk musik. De lade ner e-boksdelen av projektet i slutet av 2008, eftersom det aldrig kom något kommersiellt genomslag. E-böckerna använde DRM: den som inte bröt skyddet kunde inte skriva ut böckerna, och inte läsa dem efter att lånetiden gått ut.
Basepoint Media tog över musikdelen tillsammans med företaget eClassical. Tjänsten, Musikklassiker, innehåller dock bara omkring 2 500 filer. Kostnaden är låg: de största kommunerna betalar 10 000 kronor per år för att ge alla invånare obegränsad tillgång till arkivet. I Göteborg gjordes 7 000 nedladdningar från e-bibliotekets musik år 2007. Till skillnad från Musikwebben kan användaren behålla filerna i obestämd tid, och förbinder sig inte heller att radera dem.
Naxos
Många bibliotek ger också sina låntagare tillgång till webbtjänster från Naxos. Naxos Music Library innehåller uppåt 400 000 musikspår, bland annat klassisk musik och jazz. Naxos Spoken Word Online library innehåller inspelade engelska texter, både skönlitteratur och fakta. Den form av DRM de använder innebär att användarna egentligen bara ska kunna lyssna på filerna online: de ska raderas automatiskt från användarens hårddisk efteråt.
Biblioteken köper ett antal licenser för 530 kronor per år. För varje licens kan en av deras användare vara uppkopplad samtidigt. Priset för privatpersoner som på eget initiativ vill ha tillgång till tjänsten är ca 1500 kronor per år. Låntagarna i Göteborg lyssnade på 70 000 filer online genom Naxos Music år 2007.
Kommentera so far
Lämna en kommentar
V, fildelning & upphovsrätt 