V, fildelning & upphovsrätt


Kongressbesluten

Vänsterpartiets kongress i juni 2008 beslutade efter en lång debatt att bifalla följande två motioner, i enlighet med partistyrelsens svar.

Motion A100: Stärk upphovsrättsinnehavares ekonomiska ersättning

Oberoende av hur vi lagstiftar kommer fildelningen att fortsätta växa. Det har hittills inte lett till några katastrofala problem alls – vi ser till exempel att intäkterna från konserter ökat med 20 procent årligen under de senaste tio åren. Däremot är det mycket möjligt att kultursektorn och mjukvarusektorn borde ha ökat sina intäkter mer än de gjort. Det här är ett bra läge att kräva kultursatsningar.

En möjlighet är att utgå ifrån dagens biblioteksersättning och utveckla den. Redan idag lånar många bibliotek ut film och musik, utan att det anses kontroversiellt. Det beror mycket på biblioteksersättningens starka legitimitet. Den utlåningen skulle kunna utvecklas till e-bibliotek som sprider böcker, film och musik över nätet, och kompenserar upphovsrättsinnehavarna ekonomiskt efter samma principer som idag.

Vi kan också införa generella stöd till inspelningsstudior, konsertlokaler eller biografer. Vänsterpartiets jobbsatsningsförslag – de 200.000 jobben – har dessutom alltid innefattat jobb i kultursektorn. Det finns säkert fler möjligheter.

Utgångspunkten i arbetet kan inte vara att skapa kompensationssystem så att ”allt blir som förr”. Informationstekniken kommer att göra att film och musik inte är varor på samma sätt som förr, och att kulturekonomin därmed förändras. Det vi kan göra är att ta tillvara på de stora fördelarna med det – en fri tillgång till all kultur – och börja bygga nya ekonomiska system som kan täcka upp för de gamla som håller på att ge vika.

Jag yrkar

att vänsterpartiet tar fram ett förslag på satsning på kultur, och eventuellt mjukvara, kopplad till fildelningsdebatten.

Mikael von Knorring, Hägersten-Skärholmen

Motion A102: Lös fildelningsknuten!

För många av oss i vänsterpartiet är fildelning något positivt med samma självklarhet som allmänna bibliotek är det. Vi är glada att partiet förändrade sin linje i valrörelsen, men nu är vi i situationen att vänsterpartiet saknar ett tydligt ställningstagande.

Vänsterpartiet har länge underskattat frågans vikt och genomslag. Bland Sveriges 15-19-åringar menar 60 procent att det är ett ”mycket bra förslag” att tillåta all fildelning. Lägger vi till de som tycker att det är ett ”ganska bra förslag” är vi uppe i 80 procent. Siffrorna faller sedan med stigande ålder. Först vid 60-årsstrecket är det fler som är mot förslaget än för det, men även där finns en entusiastisk kärna som inte är obetydlig. (SOM, Ds 2007:29 s 189f)

Det är inte hållbart att vi duckar i frågan. Det borde inte heller vara särskilt komplicerat att hitta en bra linje, som fungerar bra i relation till vår övriga politik.

Till att börja med måste vi konstatera att varje försök att lösa frågan genom att staten faktiskt stoppar den pågående fildelningen med nödvändighet skulle kräva ett Bodströmsamhälle där integritetskränkingar blir norm. Det är förstås oacceptabelt. Lika oacceptabelt borde det vara med dagens situation, där lagstiftningen inte stoppar fildelningen men däremot då och då ger närmast slumpmässigt utvalda fildelare absurdt höga straff. Den farsartade processen mot Pirate Bay visar också hur rättssäkerheten sätts under hårt tryck av de som vill försöka tillämpa dagens förbud.

Det är upp till de som vill försöka stoppa fildelningen att presentera trovärdiga förslag för det. Orsaken till att vi aldrig under den gamla linjen lyckades presentera några sådana förslag är att det inte går. Lösningen på fildelningsknuten måste handla om att sluta försöka förbjuda.

Vänsterpartiet borde agera för att bredda möjligheterna att kopiera lagligt för personligt bruk, så att de också innefattar den vanliga fildelningen. Vi borde också göra det tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt. Gränsdragningen är inte självklar, men det behöver den egentligen inte vara. Det viktigaste är att lagstiftningen tillåter fildelningsnätverk som DC++ och BitTorrent, samtidigt som den hindrar flagrant kommersiella upphovsrättsbrott som att Volvo använder någons musik i sin reklamfilm utan avtal.

Det är inte en färdig helhetslösning, men det är en konkret början och ett bra första steg. Det sätter stopp för dagens ordning där hundratusentals människor ses som brottslingar. Vi kan utveckla det till en digital frihet, eller digital allemansrätt. Att ta del av kultur och mjukvara kan mycket väl vara en allmän fri- och rättighet, på samma sätt som rätten att plocka blåbär, att låna böcker, att få sjukvård eller en försvarsadvokat.

Jag yrkar

att vänsterpartiet tar ställning för breddade möjligheter att kopiera för personligt bruk och att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt.

Mikael von Knorring, Hägersten-Skärholmen

Partistyrelsens svar

Motionären föreslår i tre motioner att vänsterpartiet tar fram ett förslag på satsning på kultur och eventuellt mjukvara kopplad till fildelningsdebatten. Det föreslås också att vänsterpartiet inte ska förespråka en bredbandsskatt eller mp3-spelarskatt. Till sist föreslås att vänsterpartiet tar ställning för breddade möjligheter att kopiera för personligt bruk och att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material så länge det inte sker kommersiellt.

De förändringar av upphovsrättslagstiftningen som gjordes under den förra regeringen stod vänsterpartiet bakom med syftet att värna enskilda konstnärers, artisters, författares m.fl. upphovsrättsinnehavares rätt till sina alster. Partistyrelsen delar dock motionärens synpunkter på att lagstiftningen inte är effektiv. Å ena sidan kriminaliserar lagstiftningen ett mycket stort antal människor och å andra sidan värnar den inte i verkligheten om enskilda konstnärers, artisters, författares ekonomi.

För att uppnå någon grad av effektivitet med nu gällande lagstiftning måste ett övervaknings- och kontrollsystem av mycket stor omfattning utvecklas. Vänsterpartiet försvarar människors rätt till integritet och har i en mängd andra sammanhang kraftigt markerat mot den utveckling av kraftigt ökad kontroll och övervakning som såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar ägnat sig åt. Det är därför viktigt att utveckla en politik som kan tillgodose upphovsrättsinnehavarnas rätt och behov av ekonomisk ersättning och samtidigt möjliggöra att kopiera för personligt bruk samt att det blir tillåtet att tillgängliggöra upphovsrättskyddat material så länge det inte sker kommersiellt. Partistyrelsen menar därför att vi bör ändra politiken på detta område i enlighet med motionerna 100 och 102.

Däremot är partistyrelsen inte överens med motionären vad gäller motion 101, om att i förväg utesluta vissa former för att tillgodose upphovsrättsinnehavarnas ekonomiska ersättning. Diskussionen och politikformulerande i enlighet med motion 100 och 102 kräver en öppen syn för formerna för ersättning till enskilda konstnärers, artisters, författares, mjukvaruskapare m fl för deras upphovsrätt. Partistyrelsen menar därmed att förutsättningarna för ökad kreativitet, tillgodogörande av upphovsrättsskyddat material, bättre villkor för kulturarbetare och en minskad kommersialisering kan uppnås.

Partistyrelsen föreslår

att motion A100 och A102 bifalls

att motion A101 avslås

Motion A101 skulle ha inneburit att vänsterpartiet sade nej till särskilda skatter på bredband och mp3-spelare. Kongressen beslutade i enlighet med partistyrelsen att avslå motionen: det ingår istället i vår arbetsgrupps uppdrag att se över frågan.

Debatten på kongressen kan illustreras av det avslagsalternativ till partistyrelsesvar på motionerna A100-102 som förordades av Mats Einarsson och Mats Pilhem:

Vänsterpartiet stod och står bakom de förändringar av upphovsrättslagstiftningen som gjordes under den förra mandatperioden. Upphovsrätten, såväl den ideella som den ekonomiska, är helt avgörande för att kulturlivet ska kunna utvecklas. Dess viktigaste funktion är inte att skydda multinationella mediaföretags intäkter, utan att göra det möjligt för upphovsmännen – musikerna, författarna, konstnärerna osv. – att behålla kontrollen över sina verk och tillgodogöra sig det värde de skapar.

Den tekniska utvecklingen, i synnerhet internet, har medfört nya förutsättningar för upphovsrätten, men har inte minskat vikten av att den upprätthålls. Genom fildelningsprogram kan stulet upphovsrättsskyddat material (musik, filmer, spel m.m.) snabbt och kostnadsfritt göras tillgängligt över hela världen.

Även om det inte sker i kommersiellt syfte skadar det utan tvekan upphovsrättsinnehavarnas ekonomiska intressen. Visserligen kan gratisspridning via nätet ibland vara till upphovsrättsinnehavarens fördel som en del i marknadsföringen, men beslutet att sprida gratis måste fattas av den som har upphovsrätten till materialet, inte någon annan.

Upphovsrätten är dock inte absolut. Dels finns det en tidsgräns (70 år efter upphovsmannens död), dels medges kopiering för personligt bruk i begränsad omfattning. Upphovsrätten kan heller inte inskränka den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen.

Svårigheterna att kontrollera och förhindra illegal fildelning har gett upphov till en intensiv debatt. Upphovsrättsinnehavare har pekat på de skador de lider till följd av att deras verk sprids, andra har hävdat att den tekniska utvecklingen talar för att upphovsrätten inskränks eller helt avskaffas. Partistyrelsen anser inte att fildelningsfrågan är ”löst” med gällande lagstiftning. Det kan t.ex. bli aktuellt med nya former för ersättning till upphovsrättsinnehavarna, men menar att en fortsatt utveckling av lagstiftningen även i fortsättningen måste bygga på principen om upphovsmannens rätt till sina verk.








%d bloggare gillar detta: