V, fildelning & upphovsrätt

Arbetet med förslaget om digitala bibliotek fortsätter på wikin. VFU-gruppen har gjort sin del av det, och upplöstes i och med att Vänsterpartiets verkställande utskott beslutade att ställa sig bakom förslaget (pdf).

Här är det därför slutbloggat! Själv fortsätter jag skriva på nyskapade Vänsterteknik. Vill du fortsätta följa fildelningsfrågan i vänstern så kika över dit!

Micke

För ett par veckor sedan skrev jag en debattartikel i Flamman, 10 slutsatser av piraternas framgångar, som sedan debatterats vidare. Magnus Stålnacke och Martin Svensson svarade i de påföljande numren, och jag hade med den här repliken i torsdags:

Kommer nätfrågorna förhandlas bort i s-v-mp-samarbetet? Det kommer vi att veta i god tid innan valet. Uppfattar Vänsterpartiet frågorna som prioriterade, kommer det synas i form av framstötar för att smida medan järnet är hett, och ta fram en överenskommelse medan Socialdemokraterna fortfarande är under starkt tryck. Då kommer också resultatet av de förhandlingarna kunna synas i sömmarna i valrörelsen.

Kan vi tänkas nå några framgångar? I en del av Bodströms hjärtefrågor, som t ex datalagringsdirektivet, kommer det kanske bli svårt. Där är opinionen delad.

I fildelningsfrågan, däremot, är situationen annorlunda. Socialdemokraterna rör sig åt en positivare hållning, framförallt som svar på det tryck som byggts upp. Deras kongress i november kommer förhoppningsvis någon form av steg åt rätt håll. Konkret tror jag att vi ska hoppas på att förhandla fram konkreta ställningstaganden som en straffjustering som blåser av fildelarjakten, ett avskaffande av IPRED-paragraferna och digitala bibliotek.

Magnus Stålnacke invände tidigare i Flamman (3 sep) att fildelningen på ett sätt är en sidofråga för en del i piratrörelsen, och att det är rätten till fri kommunikation utan övervakning som är det avgörande. Det är en korrekt beskrivning av hur en del liberala piratpartister tenderar att resonera, men jag tror att det vore helt fel slutsats att dra för vänstern.

En stor del av engagemanget i fildelningsfrågan grundar sig också i tanken på fri kunskap och fritt hackande, i bredaste mening: Allas rätt att fritt använda nätet, musikerns rätt att fritt spinna vidare på sina influsenser, indiska företags rätt att fritt använda all världens kunskap om läkemedel, din rätt att veta och styra vad som försiggår i din dator. Det är ingen dålig grund att bygga politisk rörelse kring.

Fildelningen spelar också en nyckelroll som politisk väckarklocka, för många fler än dem som röstade på Piratpartiet. Det är den tydligaste parallellen till Vietnamfrågan: bilden av en sydvietnamesisk avrättning förändrade människors världsbild i stort. Uppgiften är att driva fildelningsfrågan så att de gamla politiska perspektiven ställs på ända, och i det arbetet hitta nya bilder av hur ett bättre samhälle ser ut.

Det här skrevs förstås innan beskedet att socialdemokraternas partistyrelse föreslår sin kongress att fortsätta försvara IPRED med mera. Kongresshandlingarna ligger uppe på nätet: läs motionerna och partistyrelsens förslag till svar på dem i häfte I, och förslagen till politiska riktlinjer.Den föreslagna linjen är mycket tydlig: snömos om integriteten, fullt stöd till fildelarjakten i varje konkret förslag och i vokabulären.

Vi får hoppas att kongressen kan bryta upp det – annars kommer det krävas mycket hårdare förhandlingar än jag trodde för att komma någon vart. Lycka till Anders!

Micke

Dags för presskonferens! Några saker du kan göra:

• Läs förslaget! (pdf-fil)
• Ändra förslaget! (wiki: digitalabibliotek.se)
• Följ debatten! (twitter, Newsmill)

Micke

Skriver på Newsmill idag tillsammans med Lars Ohly, med anledning av förslaget:

Debatten om fildelningen är i akut behov av att byta spår. Försöken att förbjuda folk från att kopiera saker mellan sig är en fullständig återvändsgränd. Vid det här laget borde det stå klart även för IPRED-förespråkarna att det hotet inte har gett effekt, och byter vi inte spår nu är de logiska följden att de återkommer med än värre idéer. Vi ser det i Frankrike och Storbritannien, där det på fullaste allvar diskuteras hur folk ska ”stängas av från nätet”.

Därför lägger vi idag fram ett konkret förslag på att bygga upp digitala bibliotek för film och musik. Vi hoppas att det kan vara ett sätt att byta spår i debatten, från att handla om förbud till att handla om kulturens villkor.

Vi i Vänsterpartiet vill att fler ska arbeta på heltid med film och musik. Vi är också för fri fildelning, och vill gärna bredda utbudet av film och musik som sprids fritt. Förslaget på digitala bibliotek skulle vara ett steg framåt i båda de frågorna.

Rubriken om ”fildelningscentraler” är satt av Newsmill, men ganska skoj tycker jag. Det kanske vi borde köra med?

Micke

Till förslaget om nya digitala bibliotek har vi gått igenom lite av hur utlåningen och ersättningssystemen fungerar i bibliotekens olika delar idag. Det finns säkert mer att komplettera med. Det skulle vara intressant att se t ex de avtal som tecknas med artister och filmbolag om att vara med i Mediajukeboxens utbud!

Micke

Böcker

Som grundregel får vem som helst sprida upphovsrättsskyddade verk, med stöd av 19 § i upphovsrättslagen: ”När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får exemplaret spridas vidare.” Att sprida något innebär här t ex att låna ut det eller att sälja det vidare. En författare kan alltså inte hindra vare sig biblioteken eller någon annan från att låna ut böcker annat än genom att vägra låta texten spridas överhuvudtaget.

Staten avtalar om ersättning för bokutlåning med framförallt Författarförbundet. Ersättningen gäller sedan alla verk, även de som skrivits av upphovsmän som inte företräds av de organisationer som skrivit under avtalet. Biblioteksersättningen är alltså avtalad, men det sker i en förhandlingsordning där de som företräder upphovsrättsinnehavarna inte har rätt att att stoppa bibliotekens verksamhet.

År 2009 betalar staten 1 kr 29 öre till Författarfonden för varje utlån av svenskt verk i original, totalt 122 miljoner kronor. Det enskilda bibliotekets budget påverkas inte av biblioteksersättningen: verksamheten betalas av kommunerna, medan ersättningssystemet betalas av staten. Författarfonden fördelar sedan pengarna vidare, dels utifrån statistik om hur mycket olika böcker lånas ut och dels i form av stipendier.

Musik-CD

Musik började bli vanligt på folkbiblioteken under 60-talet. Allt eftersom övergick de från att bara låta folk lyssna på musiken på själva biblioteket till att också låna hem den. Topplistemusiken har efterhand blivit allt mer accepterad och vanligt förekommande på biblioteken.

Även utlåningen av CD-skivor och kassettband är kopplade till en biblioteksersättning, fonogramersättningen, efter samma principer som böcker. Det innebär bland annat att bara svenska upphovsmän får del av pengarna. Ersättningen uppgick till 5 miljoner kronor 2008, varav hälften betalas ut via Stim och hälften via Sami. Pengarna fördelas efter utlåningsstatistik från biblioteken.

Videofilmer på DVD och VHS

Filmverk har ett undantag i URL 19 §: de får inte lånas ut fritt. Samma sak gäller datorprogram. Biblioteken måste därför köpa särskilda licenser för att få låna ut film. I praktiken betyder det att biblioteken köper in filmer till en betydligt högre kostnad än i affären, på samma sätt som hyrvideoaffärer.

Det innebär en rad skillnader jämfört med ersättningssystemet för böcker. Utländska filmverk säljs till biblioteken på samma villkor som inhemska. Pengarna går till filmbolaget, inte till de enskilda filmskaparna. Det finns inte heller någon koppling mellan ersättningen och hur mycket biblioteken faktiskt lånar ut av ett visst verk. Ett filmbolag skulle också kunna vägra att låta biblioteken att låna ut deras filmer.

Mediejukeboxen

Mediejukeboxen är en digital station som står i många vanliga folkbibliotek. Besökarna kan koppla in USB-minnen eller mediespelare och kopiera över filmer, musik, ljudböcker, språkkurser och annat. De första ställdes ut på 25 bibliotek under våren 2007.

Mediejukeboxen kommer med ett basutbud på 350 titlar, varav en tredjedel är film, en tredjedel ljudböcker och en tredjedel musik och faktaprogram. Biblioteket kan sedan välja att utöka utbudet med fler titlar ur en katalog. Biblioteket och dess användare kan också lägga in eget material i en del som kallas Demoteket, vilket ger en slags plattform åt lokala band, kortfilmsentusiaster och andra.

Bortsett från språkkurserna är filerna inte kopieringsskyddade, utan det är upp till användaren att följa lånevillkoren och radera filerna när lånetiden gått ut. Däremot används en vattenmärkning av filerna, vilket innebär att varje kopia av filen innehåller en kod som i teorin går att koppla till när den först kopierades från Mediejukeboxen.

Biblioteken har inte rätt att ställa fram en Mediejukebox på samma sätt som de har rätt att låna ut böcker. De köper tjänsten av ett företag, Förlag Ett, som tecknat avtal med var och en av upphovsrättsinnehavarna. Det är helt upp till förhandlingarna hur mycket de får betalt. Biblioteken betalar en licensavgift till Förlag Ett, en fast summa per månad. Stadsbiblioteket i Göteborg betalar till exempel ca 100 000 kronor per år för sin Mediejukebox.

Musikwebben

Tjänsten Musikwebben är ett exempel på hur bibliotek redan idag lånar ut musik över nätet. Den har funnits sedan 2006 och hade drygt 75 bibliotek anslutna i januari 2008. Cirka 1 250 000 filer tillgängliggörs genom tjänsten. Musiken sparas i WMA-format, och i teorin ska uppspelningsprogrammet vägra spela filen mer efter 1 till 7 dagar. I praktiken går det förstås att bryta upp de spärrarna.

Musikwebben inspirerades av den danska musiktjänsten Bibliotekernes Netmusik, som lånar ut omkring 10 000 filer om dagen att jämföra med Musikwebbs 250 000 utlån under 2007. Den danska tjänsten har en gräns på max 100 nedladdningar per månad. Musikwebben har ofta en lägre gräns: den sätts av det lokala biblioteket, som betalar drygt 2 kr per nedladdning.

Musikwebben utvecklades av BTJ, men ägs nu av Basepoint Media. Urvalet görs av dem i samarbete med skivbolagen, inte av de lokala bibliotekarierna. Basepoint Medias avtal med skivbolagen och Stim är inte offentligt, så vi vet inte hur pengarna fördelas. Det förs förstås statistik över nedladdningarna, så utbetalningarna skulle kunna baseras på det. De lokala bibliotekens användning av tjänsten analyseras i Klara Cederstrand och Tove Hjorths magisteruppsats ”Musikwebb – En undersökning med fokus på urval, service och digitalisering ” från 2008 (ISSN 1654-0247).

E-biblioteket

BTJ drev tidigare också en annan tjänst, e-biblioteket, som tillgängliggjorde e-böcker och klassisk musik. De lade ner e-boksdelen av projektet i slutet av 2008, eftersom det aldrig kom något kommersiellt genomslag. E-böckerna använde DRM: den som inte bröt skyddet kunde inte skriva ut böckerna, och inte läsa dem efter att lånetiden gått ut.

Basepoint Media tog över musikdelen tillsammans med företaget eClassical. Tjänsten, Musikklassiker, innehåller dock bara omkring 2 500 filer. Kostnaden är låg: de största kommunerna betalar 10 000 kronor per år för att ge alla invånare obegränsad tillgång till arkivet. I Göteborg gjordes 7 000 nedladdningar från e-bibliotekets musik år 2007. Till skillnad från Musikwebben kan användaren behålla filerna i obestämd tid, och förbinder sig inte heller att radera dem.

Naxos

Många bibliotek ger också sina låntagare tillgång till webbtjänster från Naxos. Naxos Music Library innehåller uppåt 400 000 musikspår, bland annat klassisk musik och jazz. Naxos Spoken Word Online library innehåller inspelade engelska texter, både skönlitteratur och fakta. Den form av DRM de använder innebär att användarna egentligen bara ska kunna lyssna på filerna online: de ska raderas automatiskt från användarens hårddisk efteråt.

Biblioteken köper ett antal licenser för 530 kronor per år. För varje licens kan en av deras användare vara uppkopplad samtidigt. Priset för privatpersoner som på eget initiativ vill ha tillgång till tjänsten är ca 1500 kronor per år. Låntagarna i Göteborg lyssnade på 70 000 filer online genom Naxos Music år 2007. 

 Är du i Stockholmstrakten så kom gärna på pressträffen! Anmäl dig i förväg bara, till Tommy Gabrielsson, pressekreterare (070-680 01 05).

Lars Ohly inleder och jag kommer prata lite mer konkret om hur förslaget är utformat. Sedan svarar vi på frågor. Jag smällde precis upp ett twitterkonto där jag tänkte följa diskussionen om digitala bibliotek, svara på frågor osv.

Tid: Kl 10.00, torsdag 17 september 2009
Plats: Kulturhuset (läsesalongen våning 2), Sergels torg, Stockholm

Micke

På det fantastiskt fina seminariet i Göteborg i våras, som de lokala piratpartisterna och vänsterpartisterna organiserade tillsammans, fick jag chansen att prata lite kring varför jag tror att digitala bibliotek kan göra mycket nytta som ett nytt spår i fildelningsdebatten. Här är några av de resonemangen i korthet, urklippt från det förslag vi är på gång att presentera.

Micke

Vad skulle det betyda för fildelningsfrågan?

Digitala bibliotek är ett förslag som kan genomföras oberoende av vad som beslutas om upphovsrätten och jakten på fildelare. Vi hoppas också att det kan samla stöd även bland många som inte alls håller med oss om fildelningen: det räcker gott om att tycka om bibliotek i allmänhet för att vilja bygga vidare på dem. Den som tycker att fildelningen är fel kan också gripa sig an frågan pragmatiskt.

Samtidigt tror vi att digitala bibliotek skulle kunna spela en stor roll för hur fildelningsdebatten utvecklas på sikt. Det skulle kunna leda in debatten i mer positiva spår. Istället för att debattera hypotetiska scenarier av typen ”vad händer om ingen någonsin betalar för kultur”, skulle vi kunna diskutera politiska förslag och affärsmodeller utifrån den statistik vi har över utvecklingen i kulturekonomin.

Många artister, filmare, författare och andra är uppriktigt oroade över sina möjligheter att arbeta heltid med sin verksamhet i framtiden. Där tror vi att det är avgörande att fildelningsrörelsen är mycket tydlig: vi består av folk som har ett mycket starkt kulturintresse. Skulle det visa sig att kulturekonomin råkar i problem kommer vi att vara de första som rycker ut för att hitta lösningar.

Digitala bibliotek är ett sätt att visa på det ansvaret. Det finns fler saker som kan göras: Anna Trobergs arbete med att hjälpa folk att hitta nya affärsmodeller är ett föredöme.

Det börjar så sakteliga bli dags att släppa förslaget till digitala bibliotek. Det här är ett kort utdrag ur texten som sammanfattar några av våra utgångspunkter.

Någon gång skulle det vara kul att sammanställa statistiken kring kulturekonomins utveckling lite mer ordentligt: kunna ställa upp olika branscher och försäljningsformer bredvid varandra i jämförbara siffror. En sån argumentation skulle kanske en gång för alla kunna blåsa bort den mytbildning som får t ex Göteborgsposten att utgå från att DVD-försäljningen rasat.

Micke

Vad har egentligen hänt med kulturekonomin?

En stor del av kulturen i Sverige finansieras gemensamt. Kulturrådet uppskattar hushållens kulturutgifter år 2007 till 34 miljarder kronor, exklusive teknisk utrustning. Av de pengarna går 12 miljarder till TV-avgifter, inklusive kabel- och satellit-TV. De offentliga kulturutgifterna uppgick samma år till 22 miljarder kronor.

Det är å ena sidan mycket jämfört med de branscher som påverkas av hemkopieringen. Skivförsäljningen omsätter t ex 0,8 miljarder kronor, SF Bio omsätter 1 miljard kronor, och då stannar dessutom i grova drag hälften av de inkomsterna i distributionsleden. Det är å andra sidan lite jämfört med ekonomin i stort. Kulturutgifterna utgör bara 1-2 procent av de totala offentliga utgifterna. De 300 miljoner vi föreslår är alltså en mycket liten justering av statens budget, men räcker ändå till en tydlig förstärkning av film- och musikekonomin.

Poängen är inte att ”ersätta branschens förluster av fildelningen”. Det finns ingen enkel koppling mellan den ökande kopieringen och förändringarna i kulturekonomin.

• Försäljningen av CD-skivor har halverats på fem år, men konsertintäkterna har ökat. Beror båda de effekterna på fildelningsnätverken? Eller hänger det på den billigare produktionstekniken? Större konkurrenskraft för små band som sprider sin musik gratis skulle kunna förklara samma fenomen.
• Filmbranschens ekonomi har varit stabil de senaste tio åren, liksom antalet nya svenska filmer som haft premiär. Å andra sidan, filmproduktionen kanske hade ökat dramatiskt om det inte hade varit för hemkopieringen?
• Försäljningen av tv-­ och datorspel slog rekord förra året med en omsättning på 2,3 miljarder kronor. Är det de medieutgifterna som konkurrerar ut musik och film? Räcker deras stigande omsättningen verkligen för att säga att spelbranschen inte förlorar på hemkopieringen?

Vi kan bara spekulera i hur kulturekonomin skulle ha sett ut utan fildelningsnätverken, och det är inte särskilt intressant. Fildelningen är här för att stanna. Vi som är positiva till det har för det mesta ganska stora förhoppningar på att det ska utvecklas nya affärsmodeller, men ingen kan i förväg veta vad ett fullskaligt genomslag för fri kulturspridning skulle leda till.

Vad vi däremot kan veta är vad vi vill. Vänsterpartiet har som målsättning att fler ska arbeta på heltid med film, musik och datorspel – helt enkelt för att vi tycker att det skulle vara ett bättre samhälle.

Studentföreningar i Lund bygger OneSwarm-community:

Vi anser att det är en självklar rättighet för medborgare att kunna dela information och data med varandra utan övervakning från myndigheter och företag. Därför vill vi hjälpa studenter vid Lunds Universitet att kunna fildela säkrare. […]
Gröna Studenter Lund
Lunds Socialdemokratiska Studentklubb
Piratstudenterna Lund
Studentföreningen Ateneum
Vänsterns Studentförbund Lund

Fint! OneSwarm blev betydligt enklare att bygga nätverk med i den senaste versionen, och enligt ryktet ska version 0.7 rocka ännu mer.

Aron Mathiasson tipsade mig för övrigt om en bra artikel om att släppa väderleksinformation fri. Go Norge!

Micke

Från en DN-intervju med anledning av att polisen anhållit en fildelare:

– Servern som har beslagtagits kan man likna vid ett bibliotek och den anhållne mannen vid bibliotekarien , säger Henrik Pontén på Antipiratbyrån.

Kul det där – bibliotek är ju inte olagliga. Vem som helst kan driva ett privat bibliotek med vilka böcker som helst, utan att betala biblioteksersättning. Vi löste det där med att ordna offentliga bibliotek också, där det utgår biblioteksersättning.

Vi hade förstås kunnat låta polisen storma in hos människor och beslagta deras bibliotek istället. Hade det varit svaret på Författarförbundets begäran på 1930-talet om att göra något åt den fria utlåningen, hur hade det sett ut i vår historieskrivning idag?

Nedan en liten text om hur det gick istället.

Micke

Biblioteksersättningens tillkomst

Biblioteksersättningen kom till efter påtryckningar från författarna, som menade att den fria biblioteksutlåningen minskade deras försäljningsinkomster. De krävde att den som ville låna hem böcker från ett bibliotek borde vara tvungen att köpa ett årskort. Inkomsterna därifrån skulle gå till upphovsmännen.

En statlig utredning som gjordes i frågan kom 1935 fram till att författarna inte hade något juridiskt stöd för sina krav. Utredarna skrev: ”visserligen kan det icke bindande bevisas, att gratisutlåningen skadar författarens marknad på bokhandelns område, men motsatsen kan icke heller bindande bevisas” . De kom fram till att det fanns enklare sätt att nå det mål författarna ville åt, förbättrade inkomster, utan att det krävdes en stor förvaltnings- och kontrollapparat. Avgifter på biblioteken skulle också motverka målet om folkbildning. Även Svenska Författarförbundets representant i utredningen, Marika Stiernstedt, övertygades om att avgiftsvägen var oframkomlig.

Efter kriget tillsattes en ny utredning, som blev klar 1952. Den kom fram till att det bästa stödet åt författarna på sikt var att öka allmänhetens läsintresse. Samtidigt infördes början till dagens biblioteksersättningsssystem, som i det stora hela är sig likt fortfarande idag. Många författare förespråkade dock fortfarande det gamla förslaget: bland annat argumenterade SFF:s ordförande Stellan Arvidsson för att avgifter skulle lära allmänheten att betala ”för andlig spis”, och också vara rättvisare.

Den svenska biblioteksersättningen betraktades till slut – efter mycket diskussion – som en kulturpolitisk fråga snarare än en upphovsrättslig. Det är bakgrunden till att utländska författare inte får biblioteksersättning om de inte skriver på svenska: stödet är tänkt att stödja litteraturen i ett litet språkområde. Det har ifrågasatts av EU-kommissionen, men de avskrev ärendet 2007.